Men at work 5 april, 2012

Det pågår spårarbete i en av Göteborgs korsningar. 5 personer i gula reflexvästar står i en sporadisk ring runt två män i orange kläder. Dessa två arbetar. De andra fem ser på.

Plötsligt rör två av gulvästarna på sig, på deras ryggar står det BEVAKARE. Något står visst i vägen för en spårvagn som vill passera, så föremålet flyttas undan av de till synes helt stressbefriade bevakarna. De påminner lite om Fragglarnas små ”doozar” (bortsett från att de här inte utstrålar någon som helst effektivitet). De andra tre ”doozarna” verkar inte fylla någon funktion alls. Fast bevakar gör de. Helt klart.

Stilla undrar jag: Ser dessa personers arbetsdagar alltid ut så här? Vad har de för lön? Går den att leva på, och hur gör man i så fall för att kvalificera sig…?

Vinterkyla 3 april, 2012

Under kvällspromenaden igår upptäckte jag till min glädje knoppande vitsippor, men i morse stod termometern på -6,4.

Så sov du lilla videung, än så är det vinter.

Leklust! 30 mars, 2012

Jag brukar med mycket irritation bläddra igenom leksakskatalogerna som kommer i brevlådan då och då. Alltid är leksakerna uppdelade efter kön: De typiskt ”tjejiga” sidorna präglas av rosa och rött, med dockor, barnvagnar, prinsesskläder, det mesta prytt av blommor, rosetter och fjärilar, medan killarnas leksaker är hårda, och bilar- och monstermotiv i exempelvis svart och blått dominerar.

Jag hör till dem som anser att vi lite för lätt sätter in varandra i fack enbart utefter kön, och blev därför själaglad när jag såg detta:

Hade jag haft barn, hade jag utan tvekan handlat härifrån! Enligt metro.se är VD:n och en av initiativtagarna hela 71 år gammal, vilket är ett tydligt exempel på att gamla hundar visst kan lära sig sitta.  Jag gillar skarpt!

Använd i mycket fint skit 27 mars, 2012

Har efter en del funderande valt att lägga planerna på MC-kort på hyllan. Drömmen lever kvar, men det finns så mycket roligt man kan göra för pengarna det skulle kosta, och just nu vill jag prioritera annat. Har också beslutat mig för att, med viss sorg i hjärtat, sälja mitt görsnygga skinnställ, hjälmen och diverse andra tillbehör.

Greppade därför i kväll telefonen och surfade in på Blocket för att kolla vad som vore ett rimligt pris att begära, och stötte på den här annonsen:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentar känns överflödig.

Kvinnornas dag 8 mars, 2012

För femton år sedan såg jag min första, och enda, striptease. Eller ja, det var faktiskt tre. Och de utfördes av män.

Jag var nitton år, bodde i Italien och blev för första gången i mitt liv medveten om att det fanns en internationell kvinnodag. På discot jag besökte den kvällen, fick alla tjejer en ros och det bjöds som sagt på striptease. En rolig grej, tyckte jag då. Med svenska ögon sett, kanske inte helt politiskt korrekt, men givetvis i sann italiensk anda…

Idag, nästan dubbelt så gammal (!?) ser jag annorlunda på kvinnodagen, och i stället för att gå på strippklubb använder jag dagen till att lite extra reflektera över hur det ser ut i många delar av världen, läser några artiklar i tidningen, lyssnar på omgivningen och förundras över hur svårt det är att bryta maktstrukturer och förändra attityder och invanda mönster. Tänker också på hur långt man kommit på andra platser, bland annat här i Sverige, och på hur mycket som trots allt görs för att förbättra kvinnors villkor.

Ändå finns massor kvar att göra, och det gör mig lite nedslagen att märka att det i Sverige nästan tycks fult att tala om jämställdhet och kvinnors rättigheter. Det pratas istället om att jämställdhet är en självklarhet i Sverige och att männen minsann inte har någon egen dag. Genusfrågor provocerar enormt, och ordet feminism är i det närmaste en svordom som förknippas med orakade, manshatande kvinnor på barrikaderna, trots att dess innebörd egentligen bara handlar om att kvinnor skall ha samma rättigheter som män. Lika väl som maskulinism: Att män skall ha samma rättigheter som kvinnor.

Inga konstigheter, eller hur?

Böcker i färg 8 mars, 2012

Tog en tur in på Myrorna på lunchen härom veckan. Köper sällan något, men tycker det är lite roligt att gå och småspana på alla gamla/nya/retro/anskrämliga/fina/färgglada/dammiga/nostalgiframkallande grejor och kläder.

Denna gång fastnade jag på bokavdelningen. Här var minsann böckerna sorterade i färg! Inte efter författare eller titel, utan i färg.

Mycket vackert, tyckte jag och sände en varm tanke till en av mina fina vänner, som om hon läser detta, fattar precis varför..

Hyckleri 7 mars, 2012

Sverige har förlorat sin oskuld, igen. Det händer titt som tätt.

Denna gång genom att det blivit känt för allmänheten att Sverige är med och bygger vapenfabrik i Saudiarabien, och därmed inte är ett så oskyldigt land som vi redan som små barn indoktrineras att tro.

Vad många inte tycks vara medvetna om, är att Sverige, i förhållande till sin storlek, är en vapenexportör att räkna med, och inte på något sätt oskyldigt i det dödande som sker runtom i världen. I kvantitet ligger vi bland de topp tio ”bästa”, men per capita räknat exporterar vi mer militär utrustning än något annat land i världen.

Föreställningen om Sverige som fredligt, neutralt, snällt land utan skuld är emellertid lika levande som alltid, och därför kommer tydligen vapenfabriken i Saudi som en chock.

Visst, det har mörklagts, och Saudiarabien är en diktatur och icke-demokrati, men spelar det egentligen någon roll?

Den som faller offer för kulan lär nog inte bry sig nämnvärt var den kom ifrån.

Frågan är: Hur snabbt pippar då kungen? 7 mars, 2012

Livet är dagarna som går 7 februari, 2012

Dags att öppna lite fler dörrar, tänkte jag, och anmälde mig idag till vårens högskoleprov.

Hur det kommer att gå, får den som lever eventuellt se, men matchar jag min förra prestation blir jag mer än nöjd. Kommer jag ha nytta av det? Kanske, kanske inte, men med poängen i hand kommer jag åtminstone ha valmöjligheten att välja rätt stig, förhoppningsvis innan jag går vilse.

 

Busig dörr? 6 februari, 2012

Uppvaknande 30 januari, 2012

Äntligen!
För första gången på vad som känns som en evighet, var det idag ljust ute när jag lämnade jobbet!

Trots att livet tillfälligtvis leker lite mindre än vanligt, drogs mina mungipor automatiskt uppåt när jag kom ut i den klara, friska luften, och jag kände ny energi strömma igenom mig.

Snart är det dags att stiga ut ur det mörka idet och bli människa igen.

Fredagens lilla roliga 9 december, 2011

Bra män hittar du bakom varje hörn, sade Gud.

Så log han, och gjorde jorden rund…

Tryckfel? 8 december, 2011

I veckan publicerades i Metro en artikel om Göteborgs busstrafik:

Men något blev fel. Så här måste de ha menat:

Ost från Flen 8 december, 2011

Redigeraren på Katrineholms-Kuriren ville skoja till det lite. Skämtet uppskattades föga av mejeriägaren och tidningens chefredaktör.

Kul tyckte emellertid jag, och ganska passande i en tidning med förkortningen KK.

Couldn’t agree more… 7 december, 2011

Vindstilla 6 december, 2011

Att det är mörkt även i en storstad på vintern blir extra påtagligt när strömmen går.

Spårvagnar stannar, huskvarter täcks i dunkel. Här och var syns i fönstren fladdrande skuggor från levande ljus. Människorna jag möter blir obestämbara figurer, och jag saktar ner stegen för att inte snava på trottoarkanterna. Bland molnen skymtar en kall måne fram och lyser bitvis upp min väg. När synen begränsas blir andra sinnen skarpare och jag registrerar hur det knastrar under fötterna. Snön som föll inatt, har under dagen tinat upp och nu åter frusit och blivit till ojämn is.

Väl hemma sitter jag först en stund i mörkret och ser ut genom rutan. Pizzerian och blomsteraffären på gatan nedanför har nog reservgeneratorer, för deras skyltar och fönster är fortfarande upplysta. I övrigt är det svart där ute. Endast lyktorna från de bilar som passerar förbi, skär genom mörkret. Det kurrar till i magen, och jag tänker att det väl får bli mackor till kvällsmat, skönt att slippa dra igång spisen. Helt oväntat fick man en godtagbar ursäkt att bara få mysa. Jag tänder några ljus och njuter av stämningen. Tystnaden. Lugnet.

Plötsligt hörs ett surrande ljud från kylskåpet. Strömmen är tillbaka. En kvarts lugn och stilla ro, och allt tar nu fart igen.

På många andra platser på vår jord är strömlösheten, milt uttryckt, ett gissel. Här, där tiden rusar, där den närmaste omvärlden och man själv nästan konstant befinner sig på högvarv, är strömavbrottet istället en välkommen paus, en magisk stund av vilsam stillhet.

För min del hade den stunden gärna fått vara lite längre.

Omöjlig kärlek 4 december, 2011

Det var förälskelse vid första ögonkastet. Sydländsk perfektion och utstrålning sällan skådad. Jag hade hoppats på en illusion, men när jag efter månader av längtan fick chansen till närkontakt var det bättre än jag vågat tro.

Rolig och kvick, otroligt följsam, med felfri yta och ett väldesignat inre som tilltalade mig mycket. Vi var som gjorda för varann, mina kinder blossade och jag kände mig upprymd, njöt av varje sekund tillsammans. Lyckan var i det närmaste fullkomlig, men efter en lång, passionerad stund, som jag sent skall glömma, tog jag farväl och vände om. Med smärta i mitt bröst, för jag visste att det inte kunde bli vi. Inte här, inte nu.

Jag inser att jag behöver någon tryggare, säkrare och mer välutrustad. Som kan värma min stuss under kalla vintrar, som tar mig på äventyr och gärna erbjuder mina vänner en tur eller två. Som kan dela min vardag, ta lite skit under naglarna, och utan att gnälla bär hem matkassarna eller Ikea-inköpen. En som tar smällen och skyddar mig om olyckan är framme.

Känslan som fanns mellan oss var den hittills starkaste jag upplevt, men smakar det, så kostar det, och ibland tvingas man prioritera trygghet före åtrå. Jag gjorde rätt och är tillfreds med mitt beslut, men inom mig brinner en liten, fast låga av begär kvar.

Förhoppningsvis möts vi igen i ett lidelsefullt vänsterprassel den dagen min tillkommande behöver vila och jag får råd att hålla mig med två…

Livets förgänglighet 21 november, 2011

Våra folkkära gamla skådespelare, artister och andra kända profiler dör sakta, men säkert bort. Margareta Krook, Astrid Lindgren, Lena Nyman, Per Oscarsson, bara för att nämna några. Jag blir alltid lite vemodig när det händer. Kanske för att det är en påminnelse om mitt eget åldrande, men också om att ingen är odödlig. Kändisarna som alltid funnits där i mitt livs kulisser hör liksom till, känns statiska, de ska alltid vara där. Precis som de nära och kära, som man ibland kanske tar lite för givet.

I går gick även Lasse Brandeby, allas vår Kurt Olsson, ur tiden. Alldeles för tidigt. Det känns sorgligt, och när jag nu sitter på bussen på väg till jobbet, minns jag när jag fick spela triangel i musiken någon gång under lågstadiet, och musikläraren skämtsamt kallade mig för Gudrun.

En riktigt go” gubbe är nu borta, vila i frid Lasse Brandeby.

Finalmente! 13 november, 2011

Berlusconi har äntligen tvingats ge upp.

Denna pajas som gjort Italien till ett land vars politik man skrattar åt; denne Italiens Hugh Hefner som gillar småtjejer och som inte kan stava till jämställdhet; denne visserligen duktige, men sliskige affärsman som använt hela landet som fotbollsplan där han sparkat boll med alldeles egna spelregler, är nu utvisad från planen.

Förhoppningsvis på livstid.

Dagens bubblare 24 oktober, 2011

I min TV finns enbart särskilt utvalda kanaler lagrade. Skräpkanaler som MTV och TV4 Sport fann jag, när jag flyttade in, ytterst onödiga att uppta kanalplats med.

Aldrig trodde jag väl att jag en måndagkväll i oktober skulle sätta mig framför tv:n, i väntan på travet kl 21.30, och söka fram just TV4 Sport.

Nu ligger den emellertid lagrad, och jag håller hårt tummarna för att rätt hästar gjort rätt jobb.